För några månader sen lyssnade jag på Tomas Sjödin som sommarpratade i P1 och blev verkligen berörd av en sak han pratade om. 
Att livet består av tisdagar och torsdagar. 
En enkel tanke, så självklar, och ibland så smärtsamt. 
För ibland är helg och ledighet vårt hopp, och vardagen en sträcka som ska passeras. 

Jag har länge längtat efter ett liv där varje dag är en dag jag vill uppleva fullt ut.
Där tisdagar och torsdagar är lika fantastiska som lördagar. 
Inte en vardagsflykt, utan en dröm om ett liv där jag faktiskt tycker om det jag gör.

För några år sen insåg jag att var och hur jag jobbar är lika viktigt för mig som vad jag jobbar med. 
Jag älskar att sitta på caféer och jobba, och gärna ett nytt café varje dag.
Sen dess har jag försökt uppleva världen jobbandes, inte bara turistandes. 
Förra veckan jobbade jag från Stockholm.
Denna veckan jobbar jag från Madrid. 

Och jag har upptäckt att det är lättare än vad jag trodde. 
Att det inte behöver kosta extra, att jag inte behöver spara ihop för att börja leva det liv jag drömmer om.
Det pris jag betalar är att inte tjäna ihop en ‘normal’ månadslön. 
Men med lite kreativitet kommer jag ofta på hur jag kan göra det jag vill göra trots ett tomt sparkonto.
Jag reser dit jag känner nån, där jag kan bo gratis hos en vän.  

För en tusenlapps flygbiljett bytte jag min vardag denna veckan. 
För att uppleva en helt vanlig onsdag, jobbandes, på ett café i Madrid där en stor frukost kostar 20 spänn, där solen värmer huden och där intrycken ger mig ny inspiration. 

En helt vanlig vardag. 

Under åren har jag lagt alldeles för mycket tid på att leta billiga flygbiljetter, både till mig själv och till andra. 
Ibland är kanske inte priset det viktigaste, men när det är det - hur ska man hitta i djungeln?Många känner sig vilse, och jag förstår det.
Jag tycker inte att man ska behöva vara expert på att leta resor för att kunna veta ens valmöjligheter.
Vilket förresten är en av anledningarna till att jag drog igång resesajten Owegoo som släpps snart.

Men för er som inte orkar vänta på världens bästa resesajt kommer här i alla fall mina bästa knep för att hitta de billigaste flygbiljetterna! 

Va tidig eller sen.
Att vara ute i god tid lönar sig ofta, men kan va svårt om man vill va mer spontan.
Att vara ute sent kan också vara bra, om man vågar testa ospecifierade biljetter och det inte spelar så stor roll vilken dag man åker.

Dyrare och billigare dagar.

Det finns dagar då det är billigare att flyga. 

Är det en kortare resa så se till att va borta 3 eller 7 nätter.
I alla fall är brukar biljetterna va billigast om man är borta natten mellan lördag och söndag. 

Den absolut billigaste dagen att flyga på är ofta onsdagar.
Det här beror på flera faktorer, men bland annat att många resebyråer kan reserverar biljetter och avboka utan kostanad. Många av oss känner tydligen för att resa på fredagar och lördagar och resebyråerna reserverar ett antal olika biljetter tills vi bestämt oss, vilka släpps på natten mellan tisdag och onsdag eller mellan onsdag och torsdag.

Näst billigaste dagarna är  tisdagar och lördagar.
Dyrast är fredagar och söndagar.

 Billigaste tiderna.

Billigast är det att flyga tidigt, ju tidigare desto bättre!
Skippa gärna att söka på specifika tider och bara på datum så kan du lätt jämföra priserna.

 Undvik helgdagar.
Detta tipset låter kanske enkelt och självklart, men ibland kan det vara så att platsen du vill åka till har helg när du inte har det vilket ökar priserna, så gör en snabb koll på respektive lands traditioner och röda dagar. 

 Enkelbiljetter eller tur&retur.
Att boka två enkeltbiljetter lönar sig ibland inom din egen världsdel, men ska du längre bort så är tur&returbiljetterna nästan alltid billigare.
Kolla båda alternativen!

 Boka till dig själv eller till alla.

Ibland tjänar man på att boka resor en och en, men nackdelen är så klart att det kan vara svårare att få sitta tillsammans.
Många flygbolag har börjat ta betalat om du vill välja din plats så vill man sitta tillsammans är det inte säkert att det i slutändan blir billigare.

 Bokningsavgiftter och valutor.

Bokningsavgifter är ibland dyra och hittar en resa du vill ha hos ett flygbolag kan du ibland tjäna några kronor genom att köpa biljetten på samma sajte fast i ett annat land.
Oftast gör du det lätt genom att byta språk på sajten.
Men glöm inte att du ofta får betala i annan valuta och att du på grund av det kan bli debiterad på ditt kreditkort. 

 Småstad versus storstad.
Bor du i en liten stad och måste mellanlanda i en stor stad innan du fortsätter till din slutdestination kan du ibland tjäna på att köpa dessa två resor separat.
Tänk bara på att du inte är försäkrad om ditt första plan är sent och du missar ditt andra, så boka i så fall biljetter med lite längre mellanlandning.

På tal om tech och konst - det här är nåt av det fetaste, mest innovativa och snyggaste jag sett på länge!

Tech + Art = True

För några år sen flyttade jag in i Petters (alldeles underbara) minimalistiska lägenhet. 
Jag stormtrivs här men det finns vissa saker som liksom inte riktigt får plats. Som en ugn och en frys. 

Detta kan ställa till med lite problem ibland när man vill laga mat, man får helt enkelt gå och handla lite oftare och man lär sig att laga mat med bara stekpannor och grytor.
Men är man till råga på allt helt galen i glass och älskar att baka,
ja då blir det lite sorgligt.

När jag först flyttade in berättade Petter att det visst fanns en ugn
- att micron va en ugn.
Jag fattade inte riktigt, och frågade hur det liksom funkade.
Men det hade han visst ingen erfarenhet av.

Så jag testade.
Vred lite på knappar och reglage för Cº, trodde mig förstå och satte in en kaka. 
Ingenting hände. 
Ingenting hände igen.
Och efter ett antal försök gav jag upp. 

Men så för ett tag sen när jag städade i köket hittade jag bakom micron en manual!
Efter noga studerande av instruktioner som påpekade att det här med olika galler i olika höjder var viktigt, bestämde jag mig för att pröva igen.
Jag testade att baka det allra enklaste, en sockerkaka, och när timern ringde hade en sockerkaka börjat ta form!
Den va en aning kladdig, men degen hade trots allt börjat sin förvandling från klump till en fullväxt kaka.

Efter lite mixtrande och testande har jag alltså börjat komma underfund på hur olika nivåer av galler funkar och hur mycket extratid jag måste lägga på recepten.
Och idag va det dags för det stora testet
- går det att baka bröd i den där micron ugnen?

Och titta!!!
Ett mirakel!
 

Hade nyss ett möte så magiskt så det är svårt att beskriva.
Två av hotellets vakter med oss två, vita turister.
Skratt och allvar.
Igenkännande och oliktänkande.
Hopp och missmod.
Världar vi beskrev men inte kunde se. Ett möte.
Ett ögonblick verklighet.

Mitt ute på savannen plockade vi upp en masai som ville ha lift några kilometer.
De coola snubbarna är inte rädda för nåt!
När de är 13 år lämnar de sitt hem för att leva ensamma i ett halvår och nnan de kommer hem måste de döda ett lejon och ta med sig en av tänderna som de sen hänger runt halsen som bevis på att de blivit vuxna.
Till vapen har de ett svärd, ett spjut och en träklubba.
Respekt!

För nån vecka sen hade vi ett möte med ett svenskt/kenyanskt företag som behövde lite hjälp med design och konceptutveckling av sin iPhone-app. 
Vi kom överens om vad som skulle göras och vårt pris och sen kom frågan

- Har ni möjlighet att åka ner och göra det här på plats?

Eh - JA!

Så idag flygs jag och Petter ner till Kenya för 10 dagars jobb.
Kan man verkligen ha det så här?!

This is Living the Dream! 

Amadou & Mariam – Africa [feat. Knaan]

Bildcred - http://www.flickr.com/people/terhorstj/

Om 2 timmar och 20 minuter landar flyget från Madrid.
Petter har varit bortrest ganska exakt en vecka.
Några få dagar och jag trodde inte det skulle va så svårt. 
Att det skulle kännas som så länge. 

Det är på inget sätt så att mitt liv stannar av när han inte är nära. 
Mitt liv fortsätter ungefär som vanligt. 
Det är bara det att allt blir lite tråkigare.

Ingen annan får mig att leva i nuet så mycket som han, att uppleva och njuta, att skratta och känna, känna mig levande. 
Allt det där saknar jag.
Men framförallt saknar jag att dela allt jag upplever med honom. 
Mitt liv är bra också utan Petter, men väldigt mycket tråkigare. 

Vill ni veta en hemlighet?!
Om några veckor åker jag till Kenya!
Fick erbjudande om att åka ner dit på jobb, och behövde inte tveka.
Hihi

För snart 9 år sen körde jag hem från skolan i mina föräldrars bil och blev i en korsning påkörd bakifrån av killen som körde tättinpå med flipflop och halkade på bromsen.
Sen dess dras jag med en whiplashskada som gett mig ett och annat problem, och som har påverkat mig varenda dag sedan dess.

Nu så här jättemånga år senare mår jag väldigt mycket bättre, men smärtan är där ständigt och kör över både mig själv och mina planer rätt ofta.
I en intervju i helgen berättade jag att jag inte klarar av att ha chefer, men min rygg har en hård chefs roll över min tid och mina sysslor. 
Det va längesen jag hade sista ordet.

Jag brukar också likna min rygg vid att ha en litet bebis.
Jag måste stoppa i den mat ofta och regelbundet (läs medecin), jag måste gå till barnmorskan (läs sjukgymnasten/läkaren/kiropraktorn/akupunktören) för att kolla hur den växer och blir starkare, och ibland måste jag hem och natta den, ibland upp på nätterna och vagga den lugn och ibland måste jag lyssna på dess skrik i timmar.

Min rygg har i många år varit min tredje person.
Att kalla min smärta Jag blir för tungt, och distansen som Den skapar gör att Jaget kan bevaras stark och lycklig även när livet rent fysiskt är lika tungt som Malmös hårda blåst.
På frågan hur jag mår svarar jag ofta att kroppen gör ont men att hjärtat mår bra.
Det rent fysiska svaret på frågan skulle tyvärr aldrig bli ‘bra’. 

Men trots att kroppen för mig varit ett rent ut sagt helvete i många år, så mår jag otroligt bra nu jämfört med vart jag varit.
Det påminns jag om varje tisdag.
Kl. 11 på tisdagar går jag nämligen till min akupunktör som sätter 30 nålar i mina krampande muskelfästen.
Smärtlindringen är omedelbar, och i en timme ligger jag där stilla och känner hur syret äntligen hittar fram i kroppen.

Men det är resten av dagen som påminner mig om hur jag varit.
Resten av mina tisdagar går nämligen i 15minuters intervaller. 
15 minuter av x följs med 15 minuters vila.
Och sen x igen, och så vila. 

Att försöka få nånting gjort såna här dagar är inget att räkna med, all typ av prestation (jobb, matlagning eller enkla vardagsgrejer som att sitta på en stol) är en bonus. 

Men mina tisdagar är inte längre mitt liv, de är bara mina tisdagar.
Och jag är tacksam. 




 

I fredags fick Petter ett jobberbjudande i Madrid. 
Snabba puckar och vi fick helgen på oss att bestämma oss. 

Vi är båda två rastlösa själar som älskar att resa och upptäcka nya saker, och jag blev därför sjukt förvånad över att mitt spontana svar inte blev ja, och att magkänslan inte var helt enkel att tyda. 
Här har vi chansen att flytta utomlands ett tag och dessutom få betalt för det, och så är vi inte säkra på att vi vill anta utmaningen, en väldigt märklig känsla. 

Att vi valde att stanna i Malmö beror på många små saker, men vad som slog mig var att det som låter som äventyret, att flytta till Madrid ett tag, var trygghetslaternativet, och att stanna här i Malmö var det riskabla alternativet.
Madrid skulle innebära en fast inkomst, ett sätt att överleva men inte tillräckligt mycket för att kunna leva madrileñarnas liv med långa luncher på restaurangerna och barer varje kväll. En svensson-trygghet utan det extraordinära, ett lugn och tryggt liv. 

Att stanna i Malmö däremot skulle innebära att allt kan hända.
Här finns inte samma konkreta trygghet, men heller ingenting som binder oss här. 

Så det blir Malmö ett tag till.
Paradoxalt nog så ger det valet oss mer frihet och större chanser att anta nästa utmaning.

 

Jag är en periodare med mycket, och speciellt med kläder.
De senaste åren har svart, grått å lila varit de enda färgerna som jag tagit på mig.
Men så för några veckor sen kände jag en ny trend krypa sig på - en rosa period på intåg!
Jag har gått och blivit mig själv som 7åring igen, och myser i den starka färgen.

Imorse överaskade mig finaste Ulrika Rudqvist med brunch på Knus, och med sig hade hon ett paket. Och inslaget i paketet låg där inget mindre än en ROSA väska! Ååå så glad jag blev! :D

Jag klarar inte av att ha en chef.

I fredags satt vi några stycken kring köksbordet och snackade om det här med vårt attention span och att inte kunna vara lugna i att bara få ett enda intryck.
Vår stundtals helt brutala oförmåga att bara göra en sak i taget.
Så fort vi kommer utanför dörren sätter vi på ett nytt podavsnitt, vi twittrar medan vi står i kön på Ica och vi kollar notifications medan vi sitter på toa.

Jag erkände att jag inte längre har tålamod att se ett helt serieavsnitt på datorn och att jag ofta tar upp instagram när jag egentligen försöker njuta av att bara titta på TV en stund. Vi pratade vidare om vårt behov av intryck.
Om att vi oftast tycker om allt det där och mår bra av det, men hur det stressiga dagar också kan bli som en drog för att mota bort tankar, funderingar och känslor.

Där satt vi en fredagskväll, fem geeks som alla älskade sina gadgets, och erkände den där negativa klangen i intrycksknarkande.
Och jag bestämde mig för att öva mig.
Öva mig på att sitta en hel timme, med bara ett enda intryck och utan att få något annat gjort.
Att sitta en hel timme och öva mig på att bara titta på TV.

fotocred till LGEPR, http://www.flickr.com/photos/lge/