Robert Ek

Befinner mig i Tromsö på Nordlysfestivalen. Norrbotten NEO ska ha konsert imorgon med ett program som heter Winter fragments. Titeln är hämtad från ett stycke av Tristan Murail med samma namn.

Murail är en av grundarna för Spektralskolan, en kompositionsskola som bygger på att man analyserar klanger (spektralanalys) och använder informationen som grundmaterial i kompositionerna vilket ger en väldigt speciell klangvärld som inte liknar något annat. För den nyfikne gå in på spotify och lyssna på Winter fragments.

Tanken att göra musik av siffror kan vid första anblick te sig som torrt och inte det minsta konstnärligt. Faktum är dock att naturen i all sin ”naturlighet” är full av matematiska system. Ta bara rotfrukten romanesco som är en släkting till blomkål. Vackert...

Ligger på norrlandståget efter en hektisk helg i Stockholm. Jag har bäddat ner mig och det är mörkt i kupén. Plockar fram min telefon som även fungerar som musikspelare och drar igång Spotify, helt fantastiskt all världens musik finns där. Letar runt lite och bestämmer mig för Bachs Goldberg Variationer med Murray Perahia. Jag börjar tänka på dom där skivorna som verkligen har betytt något för mig i mitt liv och det fysiska i att kunna plocka fram skivan ur hyllan. Se på fodralet, minnas allt som är förknippat med just den skivan, vad hände i mitt liv just då jag köpte den.

Tänkte dela med mig av en skiva som betytt mycket för mig. Det är en liveinspelning med Wienerfilharmonikerna med Leonard Bernstein som dirigerar Brahms tredje symfoni. Det är särskilt  sats 3 Poco allegretto som har satt ett djupt avtryck hos mig. Det finns ett vemod i musiken som slår ann något i mig och alltid får mig att bottna.

Även om Spotifylänken ovan visa en annan framsida för denna inspelning så kan jag inte låta bli att visa hur min framsida ser ut.

Ibland får man ynnesten att spela ett av de där verken som får en att fullständigt kapitulera. Musik som ter sig nästan övermänsklig. Just nu repeterar vi en av dessa, Kvartett för tidens ände av Olivier Messiaen. Vilken känslostorm, musiken rör sig från den djupaste avgrund till fågelsång, partier av envetet basunerande men också nästan plågsamt vackra partier som den avslutande satsen för violin och piano.

Detta verk kom till mitt under brinnande krig och skrevs i arbetslägret Stalag där det också uruppfördes i januari 1941. I Messiaens orginalnoter har han skrivit in ett par rader ur uppenbarelseboken som förebådar domedagen.

Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Och hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden. Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheters evighet: "Tiden är ute. I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats.

Kampen om vad som är god smak, högt eller lågt inom kulturen har alltid pågått. I Sverige har det vuxit fram en allians mellan borgerlig kulturkonservatism med krav på skönhet och eviga värden och en modernism med betoning på enkelhet, funktion och god form. Det man enats om är ett avståndstagande från “de andra”.

Ett sådant ställningstagande leder till stagnation och ett konserverande av konsten eller som Salvatore Sciarrion sa i en intervju år 2000:

“Vill vi att konsten skall vara levande eller död. Om vi nöjer oss med en död konst kan vi lugnt fortsätta att balsamera det förgångna. Vill vi däremot att konsten skall vara levande måste vi acceptera ett fundamentalt faktum: konsten formulerar frågor, den tillhandahåller inga svar, det är vars och ens ansvar att söka. Konsten behövs för att berika oss och för att bekämpa homogenitet och konsensustänkande.”