Home- Twitter
- Facebook
- veckans bibelord
- Mina foton
- Min musik
- ungkristenkille.
Johan Borg
Ungdomsledare i Borås baptistförsamling, grundare av Veckans Bibelord,
DJ, musiker, musikproducent, tekniknörd och mountainbike-entusiast.
-
Tweets
- @ettnoll @sakjur haha, jag skickade en av mormors bullar till en kompis för många år sen. Mycket bra. @klaraholmin
- Har varit här i snart en timme. Redan färdig. (@ Gekås Ullared - @gekas_ullared) http://t.co/ruTsIoxzjQ
- @gabriel_wahl fattade det eld? ;)
- @bufferapp Sweet. Any idea of when?
- @bufferapp Will you ever support G+?
- Ser verkligen fram emot ledarsamlingen med våra Origoledare ikväll! Alltid lika gött att stämma av och tänka framåt. #lifeasungdomsledare
- Finner inga ord. RT @carlhenric: Obeskrivligt smärtsamt. Mamman död efter förlusten av döttrarna: http://t.co/oZyuzDwGtp
- Roligt att få en verksamhetsrapport från @BorasStad! Några saker jag blev extra glad över: http://t.co/7kaBmnumZ8 #borås
- @Hejke det fungerar på samma sätt, rent fysiologiskt, men triggar olika saker hos vardera könen. @danielsjoman @johanwiks
- @danielsjoman på länken kan man också läsa om skillnaden mellan män och kvinnor. Inte så poraliserat som i texten dock. @Hejke @johanwiks
- @danielsjoman "Oxytocin [...] ökar viljan t. parbildning, och är starkt involverat i sexuell lust. http://t.co/TK3p3AgpEw @Hejke @johanwiks
- @Hejke som sagt, sensationellt skrivet "for life" är ju hemskt överdrivet till exempel. @johanwiks
- @Hejke när det kommer till skillnaden mellan män och kvinnor, visst, men syftar främst på oxytocinets funktion. @johanwiks
- @Hejke ja, och där är jag helt med dig. :) @johanwiks
-
Posts
- Nov 04, 12
Datorn har inte kommit tillbaka från servicen så tidigt som den beräknades göra. Den borde komma nästa vecka men jag kan inte ge några garantier. Det betyder att det inte kommer något bibelord imorgon och ett veckan efter det är heller inte garanterat.
Det är skittrist att tvingas göra uppehåll så här, men jag hoppas du har förståelse. Under tiden fortsätter jag kika på lösningar för finansieringen. Allt gott!
- Oct 28, 12
Veckans Bibelord har växt nästan explosionsartat det senaste; från ca 80-90 prenumeranter till 220 på kort tid. Det är himla kul att det sprids mer och mer och att fler får ta del av tjänsten!
I och med den här ökningen har antalet utskickade sms per månad skjutit i höjden. Jag visste att den här dagen en gång skulle komma, dagen då utskicken börjar kosta. Hitintills har det gått under mina 5000 fria sms i månaden som ingår i mitt privata abonnemang, men nu är den gränsen överskriden.
Förra månaden gick alla sms, utöver de 5000 fria, på över 1100 kr. En liten kalkyl:
Varje utskick är i genomsnitt fem sms långt (160 tecken * 5). Varje enskilt utskick räknas alltså som fem sms.
5 sms * 220 pers = 1100 sms/utskick
1100 sms * ~4 utskick/månad = 4400 sms/månad.
Utöver detta tillkommer privata sms, vilket gör att 5000 sms-gränsen överskrids.Jag har funderat en del över hur man ska finansiera Veckans Bibelord. Hur jag än vrider och vänder på det måste jag ta betalt på något sätt. För dig som prenumerant vill jag göra det så enkelt och billigt som möjligt. Just nu lutar det mest åt en frivillig donation, eftersom jag vill att så många som möjligt ska kunna ta del av ett ord i veckan och därför inte göra en renodlad betaltjänst av det.
Nu är datorn inlämnad på lagning och ska vara färdig i veckan som kommer, men det innebär att det inte kommer något utskick på måndag. Jag tar den här tiden till att fundera, be och lansera en lösning. Har du några idéer, skriv en kommentar, ring eller skicka ett sms.
Gud välsigne dig!
- Oct 22, 12
”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.” – Rom 3:23-24
Det är lätt att tro att man kan förtjäna Jesu kärlek. Kanske ännu lättare att tro att Gud straffar när vi gör fel. Vårt samhälle är uppbyggt på en straff/förtjänande-kultur. Det är kanske inte så konstigt att man tänker att relationen med Gud fungerar på samma sätt. Ingen har förtjänat Jesu kärlek. Nåden är en gåva, något vi får vila i. Vila i nåden.
~ ~ ~
Kommentar
Jag har ofta känt mig ovärdig av Guds kärlek, särskilt när jag gjort något extra korkat. Det är en instinktiv känsla som kommer över mig, en känsla av hopplöshet och skam. Det är klart Gud blir besviken när vi syndar, jag kan inte tro något annat, men vi behöver inte känna skam. Vi får förlåtelse gång på gång på gång. Det är helt fantastiskt och helt ofattbart på samma gång. Ingen annanstans finns sådan nåd. Jag kan inte tänka mig en enda kotte på denna jord som förlåter så som Jesus. Att lära sig acceptera det här är svårt, men försök, försök finna ro i det. Det finns en väldigt fin sång som går så här:
Vila i nåden, bli helad i den,
låt honom krama om dig,
tycka om dig som du är
Varje morgon väcker han dig
med en stilla röst:
Mitt barn, jag vill umgås med dig
- Oct 15, 12
”Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp.” – Pred 4:9-10
Det blir svårt att vara kristen och stå stadigt i sin tro ensam. Vi behöver varandra, och inte bara för vår egen skull. Alla är vi svaga men tillsammans är vi starka – det är sant, hur klyschigt man än kan tycka att det är. Och inte bara vi kristna. Jesus såg förbi religiösa, etniska och åldersmässiga skillnader. Han älskade alla människor och såg inte ner på någon. Det måste också vi göra.
- Oct 08, 12
”Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar. [...] Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.” - Ps 145:14,18
Gud överger dig inte i svåra tider, även om det känns så. Om du av hjärtat ropar till honom så lyssnar han. Han vet vad du behöver. Upplever du att han inte svarar, så kanske du behöver se dig om – kanske talar han till dig på sätt du inte förväntar dig; kanske är det just tystnad som behövs nu. Oavsett vad så är Gud nära dig och vet ditt bästa. Glöm inte det.
~ ~ ~
Kommentar
Det jag vill trycka på mest här är att Gud vet ditt bästa. Det är egentligen rätt skrattretande att vi människor tror oss veta vad som är bäst för oss själva eller någon annan, jämfört med Gud – han som skapat oss, som står utanför vårt universum och instiftat naturens alla lagar. Hur kan vi veta bättre än honom? Även om förhållandena kan verka orättvisa så kan vi inte ens börja förstå begreppet rättvisa ur Guds perspektiv.
Jämför det med en förälder som säger: ”Du måste gå och lägga dig nu” till sitt barn som inte alls förstår meningen med det. Det är ju mycket roligare att leka med leksakerna än att borsta tänderna och gå och lägga sig! Ur barnets perspektiv är det mer rättvist att få fortsätta leka än att tvingas göra massa tråkiga saker. Föräldern däremot ser att barnet måste få ordentligt med sömn inför morgondagen. Barnet tror att hens behov är att fortsätta leka, medan hens verkliga behov är att få sova för att orka upp till skolan.
Det är viktigt att vi påminner oss själva om det här, och i samma andetag komma ihåg att han älskar oss mer än något annat.
- Oct 01, 12
- Sep 25, 12
”Den som har mat och kläder ska bara nöjd med det. Den som vill bli rik råkar i alla möjliga fällor och faror. Kärleken till pengar vållar mycket smärta och lidande.” – 1 Tim 6:5-11
Av alla ämnen pratar Jesus mest om pengar. Varför? Just av den här anledningen. Pengar ska bara ett verktyg – inget annat. När vi rika västerlänningar råkar ha så mycket av det är det viktigt att vi använder det på rätt sätt. ”With great power comes great responsibility” var det någon som sade. Pengar har makten att förstöra, ruinera och såra. Men de har också makten att bygga upp, hjälpa människor i nöd och hjälpa oss göra Guds vilja.
~ ~ ~
Kommentar
Det här talar lika mycket till mig som någon annan. Vi svenskar är bland de rikaste människorna i världen. Därför är det här en av de mest utmanande bibelverserna för oss. Jag tror inte det här bara talar till de som vill bli miljonärer och drömmer om att bada i guldmynt som Joakim von Anka.
Alla som finner glädje och tillfredsställelse i materiella ting bör ta det här på allvar. Har vi mat, kläder, tak över huvudet och Jesus finns ingen anledning att försöka köpa sig lycka. Det här är en fråga jag själv brottas med.
- Sep 17, 12
”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” – Joh 13:34
På GT:s tid hade judarna saker som skiljde dem från andra. De firade sabbat, följde särskilda matregler och var omskurna. Folk skulle tydligt se vilka som var judar. Sedan kom Jesus och påstod att de där reglerna inte var viktiga längre. Istället gav han sina lärjungar ett nytt bud: att vi ska älska varandra. DET ska särskilja oss från andra! Vi uppmanas vara så kärleksfulla att folk tänker: ”Wow, det är något särskilt med honom/henne.” Vi ska slå omvärlden med häpnad på grund av vår kärlek.
Pratade kort med en elev om tron. Han sade att alla kristna han kände var så himla schyssta. Då log Gud.
~ ~ ~
Kommentar
Jag skulle egentligen vilja ha med vers 35 också som lyder: ”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” Tyvärr går det inte att klämma in allt på 800 tecken.
Att det är ett nytt bud Jesus ger sina lärjungar är sanning med modifikation. I 1 Joh 2:7-8 skriver Paulus:
”Mina kära, vad jag skriver här är inget nytt bud utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ordet som ni har fått höra. Ändå är det jag skriver ett nytt bud – det visar både hans [Jesus] och ert liv. Ty mörkret viker och det sanna ljuset lyser redan.”
Kärleksbudet är alltså inget nytt bud. Mottagarna känner till det genom evangeliet och GT. Det kallas nytt därför att kärleken framträder på ett nytt sätt i Jesu undervisning och liv.
De flesta kan vara schyssta utan att anstänga sig mot de som är schyssta tillbaka. Den ”schysthet” och kärlek Jesus pratar om däremot är en radikal kärlek som sträcker sig bortom bekvämlighetszonen för de flesta. Han säger att vi ska älska våra fiender, vända andra kinden till, inte kräva tillbaka om någon tar något ifrån oss, låna åt andra utan att hoppas att få tillbaka (Luk 6:27-36). Detta är den kärlek Jesus pratar om; en radikalt annorlunda kärlek än: ”Älska dem som älskar dig”.
- Sep 10, 12
”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? […] Er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” – Matt 6:31-33
Detta utskick skrivs i min nya lägenhet. Jag hyr den i andrahand av en vän i församlingen. Bara det att jag fick erbjudandet var väldigt otippat, men också att förra hyresgästen lämnade kvar massa möbler hon inte behövde – och en dammsugare! Med dammsugarpåsar! Det bara löser sig allting, så väldigt smidigt. Det finns ingen anledning att oroa sig om man har Gud. Det har jag lärt mig. Söker vi först Guds vilja och närhet så får vi allt det andra också. Amen.
~ ~ ~
Det var svårt att få med hela bakgrundshistorien till lägenheten i ett sms. Läs mer om det på ungkristenkille.
Respons
Hans:
Ett gott ord Johan, tack! Och grattis till lägenhet, måste kännas fint.Rolf:
Den var braAnonym:
Har en ganska svår tid så det bibelordet passa väldigt bra in.
- Sep 03, 12
”Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.” – Jes 41:13
”Ty jag är Herren, din Gud” börjar versen. Förstår du vem det är som säger det här? Det är GUD, alltings skapare, han som har makt över allt! Det är honom du har att göra med. Det är han som varsamt tar dig vid handen och säger: ”Var inte rädd, jag hjälper dig”. Du behöver inte vara rädd för något. Lita på Gud. Han har dig i sin hand.
~ ~ ~
Respons
Anonym:
Hej Johan! Precis vad jag behövde höra :)Clara:
så bra!
- Sep 02, 12
I tävlingen som avslutades igår har jag nu tre vinnare att presentera:
- Hanna Persson – rekryterade den 200:e prenumeranten. Hon vinner ett ex av
Istället för balans – sök Gud. - Emma Larsson – den 200:e prenumeranten. Hon vinner ett ex av Alltid älskad: samlingsvolym.
- Hans Eriksson – den som rekryterat flest personer under tävlingen. Han rekryterade sammanlagt fyra personer och vinner därför ett ex av Kristen – Vad är det egentligen?.
Stort grattis och TACK till er!
Ni kommer kontaktas av mig för mer detaljer kring leveransen av vinsterna. Stort tack ska också alla ni andra ha som tipsat era vänner och bekanta. Fortsätt med det! Ju fler desto bättre.
Gud välsigne er alla!
- Hanna Persson – rekryterade den 200:e prenumeranten. Hon vinner ett ex av
- Aug 29, 12
TÄVLINGEN AVSLUTAD
Nu är det hög tid för en tävling för att kickstarta Veckans Bibelord igen! Just nu skickas Veckans Bibelord ut till 192 personer. Vi är väldigt nära 200-strecket med andra ord. Tävlingen går ut på att tipsa dina vänner om tjänsten så att vi spräcker den gränsen.
Gör så här:
- Om du inte redan gjort det, gilla Veckans Bibelord på Facebook (det räcker att du klickar ‘Gilla’ här till höger).
- Berätta för dina vänner om Veckans Bibelord.
- Be de gå till veckansbibelord.se och klicka på ”Jag vill också ha!”.
- Där ska de fylla i formuläret och under ”Något du vill säga?” ska de skriva att de tipsades av dig.
Priser
Det finns tre priser i potten:
- Den som rekryterar den 200:e personen vinner Robert Erikssons bok Istället för balans – sök Gud.
- Den 200:e personen att rekryteras vinner ett hemligt pris!
- Den som rekryterar flest personer vinna ett ex av Torsten Åhmans Kristen – Vad är det egentligen? att antingen läsa själv eller ge till en vän som är intresserad av kristen tro.
Var med i tävlingen och vinn dessa priser!
Regler:
- Tävlingen pågår fram till söndag den 2 september kl. 23:59.
- Du måste själv prenumerera på Veckans Bibelord för att kunna rekrytera någon.
- Det gills INTE att endast skicka kompisens mobilnummer till mig. Han/hon måste fylla i formuläret på hemsidan.
- Du får tipsa hur många vänner som helst.
- Om du är den som både tipsar om den 200:e personen och skickar tips om flest personer får du givetvis båda böckerna.
- Vinnaren meddelas via SMS och utannonseras här på hemsidan nästa vecka.
- Priserna skickas helt kostnadsfritt.
Lycka till!
- Aug 28, 12
Tyvärr råkade formateringen bli lite knasig i SMS-utskicket, men jag hoppas inte det förhindrar budskapet att gå fram.
~~~
”Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar” – Hebr 10:24
Det häftiga med bön är att det inte finns några krav på vem som får be, hur man får be, vad man måste säga, eller var man måste vara för att Gud ska höra en. Jag fick ett sms av en vän igår kväll där hon undrade om jag kunde be för henne. Hon plågades av mardrömmar och var rädd för att somna. Absolut, svarade jag och skrev en bön i ett sms till henne och avslutade med ett bibelord. Det berörde henne starkt. I morse meddelade hon att hon hade sovit gott utan mardrömmar.
Så enkelt kan det vara att be för varandra, att ”ge akt på varandra”. Jag tror verkligen på att vi kristna måste vara ett bönens folk. Vi måste vara i kontakt med Gud för att vi ska kunna uppfatta Hans vilja – och vi måste be för och med varandra. Då sätts Guds kraft i rörelse.
~~~
Respons
Miriam:
Amen!Monica:
Tack. Du har förmågan sätta pricken över i:et :-)Lisa:
Det får mig att tänka på din bön för mig i våras, då jag hade så ont i mina leder. Jag har visserligen fått diagnosen reumatism, men jag mår så himla mycket bättre och lever fullt normalt idag! Till skillnad mot för några månader sedan då Robin fick hjälpa mig upp ur sängen och jag knappt kunde gå.
Tack för bönen, Johan! Och tack till Gud!
Kramar.
- Aug 27, 12
Veckans Bibelord är tillbaka! Under våren och sommaren har det varit svårt både med tekniken och personliga omständigheter. Det är det dock ändring på nu. Du som redan anmält dig kan vänta dig ett utskick antingen nu i veckan eller nästa måndag.
Har du frågor? Tveka inte att höra av dig! Gillar du det här får du mer än gärna gilla Facebook-sidan här till höger. Därigenom får du nyheter om tjänsten direkt på Facebook.
Ha det gött och tipsa dina vänner!
- Feb 13, 12
Utskicket kom lite senare idag. Har lyxen att spendera sportlovet med familjen i Värmland.
~ ~ ~
”Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.” - Jak 2:14-17
Att vara kristen är inte att acceptera en ideologi och bara tycka att Jesus var en hyvens kille. Jesus kritiserade skriftlärda rabbiner för att de inte levde som de lärde – de bara tyckte. Och när Jesus predikar en så totalt villkorslös kärlek för andra är det svårt att kalla sig kristen utan att försöka sätta hans ord i praktiken. Att vara kristen är ett sätt att leva – inte en åsikt.
~ ~ ~
Respons
Susanne:
Tack för bibelordet! Det satt fint.
-
Photos
-
Tracks
-
Posts
- Feb 21, 13
- Feb 04, 13
Nepp, det här funkar inte.
Jag antog utmaningen #Blogg100 för en och en halv vecka sedan. Nu avbryter jag experimentet innan jag kommer för nära mållinjen. Det tar helt enkelt för mycket tid. Visst, snabbt och lätt var tanken, men det funkar ändå inte. Jag har för många järn i elden för att hinna blogga en gång per dag.
På ett sätt hade det varit skönt att en gång för alla döda sidan helt; radera bloggen, avregistrera domänet. Då hade jag haft en sak mindre att pyssla med. Jag vill dock inte förlora möjligheten att skriva av mig och tycka till. Istället kommer jag skriva här när det faller mig in och i mån av tid.
En besvikelse att ge upp? Visst, men samtidigt var utmaningen bara något jag beslutade mig för att anta i mitt huvud. Här i finns ingen prestige, ingen pokal. Därför känns det bra att avbryta. Jag behöver stressa ner. Lägga ner tid på det jag brinner för ännu mer än att skriva = att producera musik tills öronen blöder.
Foto: Johan Borg
Alla andra bloggare där ute önskar jag lycka till! Vi ses i marshallens skugga…
Postat i:Allmänt Tagged: #Blogg100, besvikelse, blogg, musik, utmaning - Feb 02, 13
Läkaren till läkarstudenten under abortmottagning: "Här ser du hjärtat slå." Mamman (som ska utföra #abort:en) till läkaren: "Slår hjärtat?"—
Anders Lundberg (@andersihajom) December 26, 2012
Postat i:Allmänt Tagged: #Blogg100, abort, ingen kommentar - Feb 01, 13
Ahmad är utvisad. Se längst ner i inlägget.
———
Sverige håller på att döma en oskyldig man till ett eventuellt dödsstraff. Ahmad Moreed Sahidi flydde från Afghanistan till Sverige för att han konverterat från islam till kristendom. Varför han villa komma till Sverige?
”Jag ville komma till ett land där det finns religionsfrihet, demokrati och mänskliga rättigheter”
Förstå då vilket svek när han får avslag hos både Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Högsta domstolen?
Ahmad själv berättar bäst sin egen story:
Den frustration och den ilska jag känner över att våra myndigheter skickar människor i döden utan att blinka, är obeskrivlig. Men det är något Migrationsverket har som vana. Här på bilden till höger ser ni Khaled Khodena. Han hade bott i Sverige tre år och vädjade till Migrationsverket att låta honom stanna. Khaled var efterlyst av terrorister för att han tillhörde den religiösa minoriteten ezidi och hade hjälpt den amerikanska militären. Migrationsverket tvekade dock inte att verkställa utvisningsbeslutet.
I oktober 2011 hittades Khaled Khodena död i Norra Irak. Han hade halshuggits i sömnen. Då hade han hunnit bli pappa till en sex månader gammal son.
Nu är det risk för att historien upprepar sig själv. Ahmad har en sexårig dotter. Ingen ska kunna ta ifrån hennes rätt att få växa upp med sin pappa.
Vill du veta mer om Ahmad, läs Jonas Bergströms blogginlägg.
Nu är det dags att agera!
(saxat från ovanstående blogginlägg)
1. Dela detta till dina vänner på Facebook och Twitter (använd taggen #blockad). Bjud in till det här Facebookeventet. Mejla till journalister.
2. Kontakta Arlanda Airport. Informera dem om att Ahmad kommer utvisas Afghanistan där han kommer arresteras för att regimen anser att han brutit mot lagen och konverterat från islam till kristendom. Ett brott som kan straffas med döden. Migrationsdomstolen har inte ens bedömt hans bevis.
Arlanda Airport
010-109 10 00, tonval 2.3. Om du har möjlighet, kom till Arlanda terminal 5 idag.
Det är folk där från kl 15:15 för att dela ut flygblad till dem som ska åka med samma plan som Ahmad. De kommer berätta för dem om Ahmads situationen och be dem ge vidare informationen till piloten. Piloten kan då besluta att vägra lyfta så länge Ahmad är ombord på planet.
Vi har stoppat utvisningar på detta sätt tidigare.
Det kan fungera idag också.———
Uppdaterat 16:16:
Delar ut lappar om #Ahmad till passagerarna, allt går fint och polisen ingriper inte. Men de säger att han redan åkt. #blockad—
Micael Grenholm (@helapingsten) February 01, 2013@Hejke Bekräftat från advokat, migrationsdomstol och Turkish Airlines. Ser väldigt mörkt ut.—
Micael Grenholm (@helapingsten) February 01, 2013Det är verkar alltså som att Ahmad redan blivit utvisad, trots uppgifter om att han skulle med 17:20-flyget. Om han åkt med Turkish Airlines åkte han redan 12:15. Annars har de åkt med ett annat bolag. Nu inväntar vi officiell bekräftelse och hoppas vid Gud att Ahmad får leva.
15:09 skrev Jonas Bergström följande på sin blogg:
Information från Ahmads advokat: ansökan om verkställdighetshinder som lämnades in tidigare i veckan har tyvärr avslagits. Advokaten skickade direkt in en överklagan.
Advokaten har också pratat med gränspolisen och informerat dem om att överklagan lämnats in. Gränspolisen svarade att de kan verkställa utvisningen av Ahmad ändå, trots att överklagan ännu inte behandlats. När advokaten frågade på vilka grunder de kunde göra så fick hon svaret “det vet vi inte”
———
Uppdaterat 16:51:
Ahmad är utvisad:
#blockad är avblåst. Ahmad utvisades tidigare idag med ett annat plan, trots att hans process inte är avslutad. Rättsäker #migpol vi har…—
Micael Grenholm (@helapingsten) February 01, 2013Ahmads kompisar ska försöka ha kontakt med honom i Afghanistan. #blockad—
Micael Grenholm (@helapingsten) February 01, 2013Vilken enorm besvikelse. Jag vet inte vad jag ska säga.
Postat i:Politik, Samhällskritik Tagged: #blockad, #Blogg100, Afghanistan, asyl, ezidi, migpol, migration, migrationsverket, religionsförtryck, terrorism, utvisning - Jan 31, 13
Den här mannen har jag nyligen fått upp ögonen för. Han är föredetta pastor i Södra Kalifornien och har sagt otroligt kloka saker genom åren. Mycket finns på Youtube.
I det här klippet hävdar han att följa Jesus inte är samma sak som att Följa John. Det borde det vara. Lika självklart som att man följer ”John” i leken, lika självklart borde det vara att försöka efterlikna Jesus.
Se på klippet och gläds åt att det här var de fyra bäst spenderade minuterna på hela dagen.
Postat i:kyrka Tagged: #Blogg100, följa john, Francis Chan, Jesus, lärjungaskap - Jan 30, 13
Igår skrev jag om kristen kultur. I frågorna jag ställde i slutet av inlägget rörde jag vid ämnet psalmsång. Jag är van vid att leda sång och musik i kyrkliga sammanhang, så det är ett ämne som engagerar mig.
För det första, några rader om lovsång vs. psalmer. Det råder delade meningar om vad som klassas som lovsång och vad som är psalmer och om det överhuvudtaget är två olika saker. Själv menar jag att all sång och musik som på något sätt handlar om Gud kan kallas lovsång. Men för enkelhetens skull kommer jag här dela upp musiken i ”psalmer” och ”lovsånger”. Psalmer i betydelsen äldre, klassiska sånger som återfinns i psalmböcker; lovsånger i betydelsen moderna, nutida, popmelodiska sånger. Hoppas du förstår vad jag menar. Då kör vi.
Anledningen till att psalmer är så förekommande i frikyrkan (pratar främst om Gemensam Framtid) är att församlingarna består av många i övre medelåldern och uppåt. De har vuxit upp med de psalmer vi sjunger, sånger som väcker nostalgi hos dem. Det är sånger som många sjungit i söndagsskola eller till och med behövt lära sig utantill som läxa i skolan. Det är deras hjärtesånger och för mig kan det vara svårt att förstå när melodi och text är från en helt annan tid. De kan tycka psalmerna är mäktiga, medan vi yngre försöker sjunga med i en helt främmande berg-och-dalbane-melodi.
Samma sak är det med moderna lovsånger. Då är det de äldre som inte förstår sig på musiken och kanske inte riktigt kan hänge sig åt sångerna. Som lovsångsledare har jag fått höra att det är för svåra melodier, att texterna är för flummiga och att de är alldeles för repetitiva.
Missuppfatta mig inte; det finns många psalmer jag älskar, psalmer som verkligen berör. Men så har du psalmer som ”Gör porten hög, gör dörren bred”, nr. 107 i Psalmer och Sånger:
vers 4
Gör porten hög, gör dörren bred,
ditt hjärta snart till boning red:
Och lät din tro här brinna klar;
grant akta på, och redo var:
Han komma vill nu visserlig,
och med all nåd bekröna dig
Dig vare pris, Oh Jesu kär,
Som mig så mild och nådig ärOm jag långsamt läser igenom texten och anstränger mig så förstår jag större delen av den där versen. Tänk då om du har någon utifrån som är på besök. Hur reagerar hen på det här? Är inte det här fullkomlig rappakalja?
Så vilka borde man anpassa sig till? De äldre eller yngre generationen?
Carl-Henric Jaktlund, journalist på Dagen och författare, har skrivit ett tänkvärt stycke om det här. Jag har förgäves försökt hitta det citatet, så jag får försöka sammanfatta istället. Han skrev om just det här att de yngre vill ha mer lovsång i gudstjänsten och att de äldre bara ville ha psalmer. Han drog en parallell till familjelivet:
Som förälder gör man allt för att ens barn ska vara nöjda och glada. Man åker bil och låter barnen höra den där låten om och om igen trots att man själv håller på att kräkas. Varför? För om barnen är lyckliga, då är hela familjen lycklig.
Tänk om man tänkte så i en församling. Att de äldre kunde lägga ner sin egen stolthet och låta ungdomarna få ha sin musik. Det är ju ändå de som ska fortsätta driva församlingen – förhoppningsvis. Då måste väl de trivas?
Att sluta med psalmer i gudstjänst är ett oerhört kontroversiellt förslag. Det görs verkligen inte i en handvändning. Och det kan tyckas vara en struntsak. Vad spelar musiken för roll? Är inte gudstjänsten mer än sångerna vi sjunger? Jo, givetvis. Men otillgängliga melodier och texter gör Gud otillgänglig. Då blir mitt fokus att försöka hänga med istället för att lovsjunga Gud.
Mitt budskap är inte att vi genast måste bränna alla psalmböcker. Jag kan absolut kompromissa. Jag har arrangerat om flera gamla psalmer. Då har jag behållt melodin och orden, men jag har satt ett modernt komp till med rytminstrument och roligare ackord. Jag vill ha både psalmer och lovsånger i en gudstjänst, men de äldre behöver nog böja sig mer för oss yngre än de gjort hittills.
Det är väl bara det att vi gillar att göra som vi alltid gjort.
—–
Det här är ett ämne jag skulle kunna skriva om i en evighet. Det kommer garanterat dyka upp liknande inlägg. Jag gillar att ifrågasätta invanda strukturer och former. Tack för responsen på föregående inlägg! Det värmer gott. Fortsätt gärna kommentera och reagera! För en blogg utan kommentarer är som att försöka underhålla en vägg. Det är jag inte särskilt intresserad av. ;)
Godnatt!
Postat i:kyrka, musik Tagged: #Blogg100, gudstjänst, Jaktlund, lovsång, psalmer - Jan 29, 13
Evelina Boberg, ungdomsledare och krönikör på Ikon1931, publicerade en krönika för ett par minuter sedan med rubriken ”Vår kultur”. Hon är en tjej som jag märkt inte är särskilt känd för att krussidulla. Första meningen i krönikan:
”Ett av frikyrkans stora problem är att många människor i den inte har några närmre vänner som inte är kristna.”
Pang på rödbetan bara.
Hon skriver om hur ett av de mest populära namnförslagen på Gemensam Framtid är ”Förbundskyrkan” och hur främmande det namnet är för icke-troende. Vi som kristna som är i den kulturen kanske tycker det är fantastiskt på alla sätt och vis (mig själv ej inräknad), men för någon som inte vet vad ordet ”förbund” betyder säger det ingenting. Vidare i texten menar hon att det finns en kristen subkultur som ungdomar lätt anammar:
”Vi måste hjälpa våra ungdomar och påminna oss själva om hur viktigt det är att inte omfamna hela subkulturen som lätt kan komma med när du säger ja till Jesus. Du behöver inte ha söt blommig blus och älska alla Chris Tomlins lovsånger för att vara kristen. Det är viktigt att ha kvar forum där man inte hänger med bara kristna människor. Detta utgår förstås från att man har ett tryggt, bra sammanhang där man bygger upp bergsgrunden som gör att man inte vänder kappan efter vinden på ställen där man var tänkt att vara ett ljus.”
Sjukt bra formulerat, kära kollega.
Jag själv har tänkt på det här på sistone; the kristen kultur. Det är en hatkärlek. Å ena sidan älskar jag kulturen, människorna, sammanhangen, mötena, konferenserna. Det är kanske inte så konstigt. Jag är trots allt uppvuxen med det här. Det är en kultur jag känner utan och innan, som jag vet hur jag ska förhålla mig till. Här finns människor jag beundrar, mina bästa vänner finns här.
Å andra sidan avskyr jag den inåtvända jargongen, det interna fackspråket som exkluderar, det äckligt familjära. När jag håller andakter för ungdomar jobbar jag väldigt aktivt för att inte använda konstiga kristna ord. Jag ser till att förklara företeelser och bibelberättelser så pedagogiskt och lättförståeligt som möjligt (utan att det blir infantilt). Det tycker jag är viktigt. Jag lyfter ofta inför min pastor och resten av församlingen hur viktigt det är att våra gudstjänster är tillgängliga för utomstående. Vi måste tänka på vad vi säger och gör i gudstjänsten.
I början av en gudstjänst i min församling presenterade mötesledaren alla medverkande vid namn och avslutade med sig själv då hon sade: ”… och ni känner ju mig, jag leder gudstjänsten.” Hon sade inte vad hon hette. Hon antog att det bara satt familjära ansikten i bänkarna. Det är egentligen inte så konstigt; vi är en rätt liten församling som inte växer explosionsartat direkt.
Men så fel det blev. Det räcker att det sitter EN person längst bak som inte är kyrkvan – gudstjänsten måste i första hand anpassas efter hen om man överhuvudtaget är intresserad av andra ankor utanför sin egen lilla ankdamm.Frågor som uppstår:
- Måste vi sjunga en massa gamla gammelsvenska sånger?
- Är psalmboken överhuvudtaget nödvändig?
- Hur bra idé är det egentligen att i sin predikan slänga sig med uttryck som ”dopets helga vatten”?
- Är det nödtvunget att referera till bibelberättelser som något ”vi säkert känner igen”?
- Var finns utrymmet för tvivel? Verklighet?
Nu vill jag ha dina svar.
Inspirerande människor som har för vana att utmana traditionskära frikyrkoankor: @carlhenric, @samuelvarg, @helapingsten, @Unprastmalmo, @JosefineArenius, @BergstromJonas, @Hejke.
Postat i:kyrka Tagged: #Blogg100, ankdamm, Gemensam Framtid, gudstjänst, kristen, kristendom, kultur - Jan 28, 13
Jag har ett problem. Jag har för många fritidsintressen. Länge har jag avundats alla ni som vet hur det känns att vara uttråkad och rastlös.
Jag vet inte hur det är. Det finns alltid något som behöver göras eller något jag vill göra. Här kommer en liten lista över saker jag gör eller vill ta upp igen:
- Vara aktiv och hålla mig uppdaterad på Twitter och intressanta nyhetssajter/bloggar
- Skriva/producera musik
- DJ:a
- Fotografera
- Köra mountainbike (träna inför Cykelvasan jag är anmäld till)
- Blogga
- Driva Veckans Bibelord
Allt det här älskar jag att göra. Det är egentligen inget av det som är bättre än det andra – allt ger en likvärdig grad av tillfredsställelse. Visst är det kul att kunna så mycket och att hålla sig sysselsatt, men det här gör att det blir mycket halvmesyrer. Jag kan inte satsa helhjärtat på något av det eftersom jag inte vill ge upp något av det andra. Dessutom ska man få vardagslivet att fungera och så vill man få in Gud någonstans i allt detta. Frustrationen är enorm.
Jag skriver inte det här inlägget för att söka en axel att gråta ut mot. Jag önskar bara att jag kunde trolla bort mitt intresse för allt ovanstående och behålla ett enda – vilket som helst. Det hade varit så väldigt mycket lättare då. Jag vill bara kunna lägga ner hela min själ i något.
Att jag sedan jobbar i församling, som datorkunnig ungdomsledare, hjälper inte direkt. Där har jag ansvar för kyrkans hemsida, sociala medier och bildtekniken i gudstjänsterna. Ja, förutom att planera aktiviteter och andakter till våra diverse verksamheter, vara med och spela i gudstjänster, sköta statistik och åka runt på en massa planeringsmöten och ekumeniska samlingar vill säga. Allt detta ska klämmas in på 20 timmar i veckan, varav 12 timmar går åt till verksamhet. Allt annat ska hinnas med på åtta timmar i veckan vilket är i princip omöjligt.
Missförstå mig rätt; jag älskar mitt jobb. Men att jobba x antal timmar övertid nästan varje vecka där många kvällar offras, ger mig inte direkt mer tid till fritidsintressen.
Så om du sitter och suckar över hur tråkigt du haft idag,
kom ihåg att jag avundas dig.
Postat i:Personligt Tagged: #Blogg100, #lifeasungdomsledare, församling, frustration, intressen, kyrka, ungdomsledare, uttråkad - Jan 26, 13
Det där med miljön. Jag gör det lilla jag kan. jag källsorterar, diskar inte under rinnande vatten, använder lågenergilampor och har slutat köpa påläggsskinka. Alla kan vi göra något. Alla måste göra något. Det kan vara segt att komma igång med goda miljövänliga rutiner, men det bara måste göras. Läget är så himla allvarligt.
Foto: Johan Borg
Fast, vem pallar bry sig om miljön egentligen? Det är ju asjobbigt att behöva tänka hela tiden och betala mer för ekologiska varor. Gör det verkligen skillnad? Spelar det någon roll? Hur tänker en ung, kristen kille?
När jag var i 13-årsåldern orkade jag inte bry mig längre. Jag tänkte att jorden kommer ju ändå gå under, sedan kommer Jesus tillbaka and saves the day. Jag har sedan dess tagit mitt förnuft tillfånga. Idag tänker jag så här istället:
- Gud har skapat världen.
- Gud satte människan att ta hand om Sin skapelse.
- Vi har länge missbrukat den makten, vilket håller på att bli vår undergång.
- Därför behöver vi skärpa till oss för att se till att det inte går åt skogen.
- Gud blir glad – vi blir glada = win-win.
Och om jorden går under ändå (vad nu jordens undergång faktiskt skulle innebära) så har jag gjort det jag kunnat i alla fall.
Naturskyddsföreningen underlättar för oss med att tipsa om fem viktiga varor att köpa ekologiskt:
- Kaffe
- Bananer och vindruvor
- Mejeriprodukter
- Kött
- Potatis
Kaffet, bananerna, vindruvorna och potatisen besprutas hårt med farliga kemikalier som både riskerar livet på de på plantagerna, och dig själv som kan få i dig rester av bekämpningsmedlen. Vad gäller mejeriprodukter och kött är den stora fördelen att ingen regnskog behöver skövlas för att boskapen ska få billigt foder. Läs mer i Naturskyddsföreningens artikel.
Men det viktigaste är att äta mindre kött överhuvudtaget. Och man behöver inte ens tycka synd om djuren för att göra det. Köttindustrin orsakar större utsläpp av växthusgaser än världens alla bilar, lastbilar, traktorer, fartyg och flygplan TILLSAMMANS! Det är ju helt ofattbart! Nu ska jag sluta babbla så får du se ett klipp istället:
Tack @samuelvarg för tipset och Micael Grenholm för klipp och inspiration.
Postat i:Djur och natur Tagged: #Blogg100, ekologiskt, Gud, kött, miljön, naturskyddsföreningen, skapelsen, växhuseffekten, växhusgaser, viktigt - Jan 25, 13
Skånskan skrev igår om att Region Skåne rivit ut alla moderna navigationssystem ur deras ambulanser till förmån för papperskartor.
Poul Kongstad, chef för Region Skånes Prehospitala Centrum, menar att det finns många fördelar med det. Ja, bland annat får ju ambulanssjukvårdarna rita in nya gator på dem och så. Det kan de ju inte göra på deras handdatorer de hade innan! Det är ju jätteroligt att rita!
Pelle Englezon är en annan stjärna i artikeln som menar att det tidigare var ”en stolthet att kunna hitta alla adresser trots att de var nya”. För alla vet ju att stolthet går före människoliv.
Ju mer jag tänkte på det, desto dummare förstod jag att det var. Jag skrev ett mejl till Poul Kongstad för att få veta mer om hur de tänkte på Region Skåne när de fattade det här beslutet.
Jag skrev om det här på Twitter och såg med glädje hur det återtwittrades flitigt. Jag insåg att det kanske finns fler som vill reagera, så jag publicerade mitt mejl via Pastebin och uppmanade folk att mejla Poul med mitt mejl som mall.
Han menar att papperskartor slår Mobitex, det system de tidigare använt. Det avvecklades och stängdes ner nu i årsskiftet. Däremot finns Mobitex Combi kvar, samma system fast det använder det vanliga GPRS/3G-nätet. Läs gärna mer om hur det fungerar här.
Att Region Skåne finner att turistkartor med Nils Holgerssons gås på är mer fördelaktigt än det här övergår mitt förstånd. Det gäller liv och död. Var med och visa ditt missnöje genom att skicka det här mejlet till poul.kongstad@skane.se. Känn friheten att omformulera det. Glöm inte skriva under med ditt namn!
Hej!
Läste artikeln i Skånskan om hur ni ersatt Mobitex med papperskartor. Har du själv läst artikeln? Om inte, klicka på länken i slutet av mejlet och läs vad två ambulanssjukvårdare i regionen tycker om saken. De menar att de är mycket sämre förberedda när de inte längre får information om patienten ifråga och det tar längre tid att ta sig fram. De behöver ju hela tiden referera till en papperskarta för att se att man kör rätt. Med Mobitex får du ju destinationen till platsen rakt in i bilen. Du behöver inte veckla upp någon karta, eller ens försöka knappa in destinationen på en liten skärm.
Ser ni verkligen inte fördelen med detta? Borde inte ambulanssjukvårdarens största prioritet vara att komma fram så snabbt som möjligt? Pelle Englezon hävdade i artikeln att det tidigare var ”en stolthet att kunna hitta alla adresser trots att de var nya”.
Hur i hela världen kan stolthet gå före människoliv?Tacksam för svar,
DITT NAMN
DIN STADArtikeln ifråga: http://bit.ly/V2THJ9
Postat i:Allmänt Tagged: ambulans, Mobitex, sjukvård, Skåne, stenåldern, twitter - Jan 24, 13
Jag är nu inne på mitt andra år i Bodakyrkan som ungdomsledare. Det ser dock ut att bli mitt sista. Jag och min flickvän Lovisa har bestämt oss för att flytta till Norrköping i höst. Vi ser verkligen fram emot att få upptäcka en helt ny stad tillsammans. Hon flyttade hit till Borås i höstas, men vi behöver ha ett helt nytt ställe för att vi båda ska må bra.
Jag känner mig dock sliten itu, i den meningen att jag tvingas lämna Bodakyrkan. Min kära hemförsamling. Jag är mer eller mindre uppvuxen där, och säga vad man vill om det, men det har gjort att församlingen blivit som en andra familj. Tyvärr är det något jag inte insett förrän på senare år, att det verkligen är så.
Jag tänker på min bönegrupp. Vilka goda nära vänner jag har där. Det är en grupp i min ålder där vi kan prata om allt och dela livet och allt vad det innebär.
Jag tänker på mina fantastiska ungdomar som gör det så lätt för mig att vara ungdomsledare. De är så smarta och kloka, så lyhörda och tacksamma. Jag skulle så vilja se växa upp och följa genom åren.
Sedan tänker jag på resten av församlingen jag får träffa under veckorna, om inte annat på gudstjänst varje söndag. Det låter klyschigt, men kärlek och omtanke genomsyrar verkligen församlingen. Jag känner mig så uppskattad där, så älskad.
Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv, i det liv som inte längre enbart är mitt eget. Jag vet att jag alltid kommer kunna komma tillbaka till Bodakyrkan och känna mig lika hemma som innan. Alla jag pratat med som bott i Norrköping har hyllat staden till skyarna. Jag har höga förväntningar. Jag vågar ha det, för jag vet att Gud är med mig. Och då blir det ofta väldigt bra. Han var otroligt tydlig med att jag skulle jobba som ungdomsledare i Bodakyrkan. Vad gäller beslutet att flytta till Norrköping – inte lika tydlig. Men jag vågar chansa. Jag litar på att Gud är med. Genom eld och vatten. Över land och hav. Okej nu får jag lägga av innan jag brister ut i schlager.
Postat i:Personligt Tagged: #Blogg100, Bodakyrkan, Borås, familj, församling, gemenskap, Kärlek, kyrka, Norrköping, schlager - Jan 23, 13
Det har viskats en del om #Blogg100 på sistone. Det är en bloggutmaning ämnad att kicka igång sin nya eller bortglömda blogg. Ungkristenkille sållar väl sig till den senare kategorin. Det är tänkt att man ska skriva minst ett inlägg varje dag, 100 dagar i sträck.
De senaste två åren har jag mer eller mindre bestämt mig för att lägga bloggen på is. Det fanns mycket jag ville skriva om, men att ha tid till det var tyvärr en lyx jag inte hade.
Hela idén med det här konceptet är att tänka ”lätt och snabbt”, för att citera Fredrik Wass, upphovsmannen till kalaset. Därför känns det här genomförbart, men det är också det som blir utmaningen för mig. Anledningen till att jag känt att jag inte haft tid har bland annat berott på att jag har tänkt för stort, har velat analysera, skriva mycket och långt. Det kan jag inte göra om jag ska lyckas med det här.
Imorgon kommer en liten lägesrapport. Önska mig lycka till!
Postat i:Bloggrelaterat Tagged: #Blogg100, nystart - Sep 09, 12
En av de sista våffelkvällarna i Bodakyrkan kom Emil fram till mig och undrade om jag hade studentvänner som behövde en lägenhet. Han ägde en uppe på Tullen som han hyrt ut i andrahand ett antal år i rad. Hans andra hyresgäst i ordningen var nämligen på väg ut. ”Tja, jag är annars rätt intresserad.” svarade jag. Innan det hade jag inte tänkt flytta hemifrån förrän om tidigast ett halvår, men nu när den här dörren öppnades kändes det verkligen fel att missa den här chansen.
Snart hade vi skrivit kontrakt och händer hade skakats. Det är en oerhört fräsch etta med kök det handlar om. Bara en sådan sak som att rummet är asymmetriskt gör det perfekt för musikproduktion, eftersom ljudet inte studsar lika mycket. Inte fy skam.
Sedan har sak på sak bara klaffat. Förra hyresgästen som nu skulle flytta visade sig vara Emils syster. Eftersom hon flyttade ihop med sin sambo som redan hade massa grejer lämnade hon kvar dubbelsäng, soffa, soffbord, fotölj, nattduksbord, matsalsbord, stolar, balkongmöbler, knivar, dammsugare och dammsugarpåsar (!). Obeskrivligt skönt att slippa lägga ut de pengarna och att kånka upp stora möbler två och en halv trappa. Jag fick även ta över hennes bredbandsabonnemang med ett schysst erbjudande som gav mig två avgiftsfria månader.
Dessutom flyttade min flickvän från Linköping hit till Borås mycket tidigare än det först var tänkt (någon gång i vår), eftersom hon hittade en utbildning som passade henne väldigt bra. Hon hyr min kompis lägenhet i andrahand medan han pluggar teologi i Stockholm. Det löste sig också väldigt snabbt och lätt, vilket Inte var så dumt, då det visade sig att hon hade ungefär ALLT i köksväg. Det enda jag hade var tallrikar, muggar och knivar.
Det jag slagits av under hela den här resan är hur allt bara löst sig. Ibland är Gud nästan övertydlig. Det är så tydligt att han fixar och donar så att allt blir så bra som möjligt. Jag är så fruktansvärt tacksam. Det är kärlek det.
Jag skrev om det här i Veckans Bibelord 1237.
Postat i:Personligt, Uppbyggligt, vittnesbörd - Sep 06, 12
Uppdaterat: Ali deporterades i smyg till Italien i morse. Han sattes på ett specialchartrat tillsammans med åtta poliser. Ett skuggspel alltså. Så otroligt fult. Så omänskligt hjärtlöst. Han befinner sig nu i Italien. Högst troligt deporterades han tillbaka till en värld av misshandel och omänskliga förhållanden. Herre, bevara honom.
Det är något som upprör mig väldigt som får mig att lägga upp ett nytt inlägg på nästan ett år. Det handlar om 18-åriga Ali från Afghanistan, boende i Malmö:
Den 14 augusti var Ali ute och spelade fotboll med sina vänner. När han och hans bästa vän gick hem möttes de av civilpoliser från gränspolisen på innergården. Ali greps och låstes in på Migrationsverkets förvar i Åstorp. Ali har precis fyllt 18 år och det var 12 dagar kvar till han, efter 17 månaders väntan, skulle söka asyl på nytt. – Jonas Bergström
Innan han kom till Sverige flydde han till Italien där han våldtogs och misshandlades svårt; inte ovanligt för asylsökande i Italien. Nu kommer han skickas tillbaka dit – om inte utvisningen stoppas.
Det är SAS plan som Ali är tänkt att sättas på, flight SK681. Just nu både mailbombas och Facebook-spammas SAS, men jag vill att du RINGER dem. Då får du prata med en livs levande medarbetare på SAS som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Det är en mycket mer direkt och personlig konfrontation än ett mail eller en kommentar på Facebook.
Ring huvudkontoret: 08-797 0000
De har öppet till 16:00, så skynda skynda!I andra hand, ring kundtjänst: 0770 727 727
Öppet till 19:00Nu ringer vi ner deras växlar!
Postat i:Politik, Rättssäkerhet, Samhällskritik Tagged: Afghanistan, Ali, asyl, flykting, Italien, Malmö, migpol, migrationspolitik, utvisning - Oct 23, 11
Även om jag inte skriver så mycket här så händer det ofta att jag kommenterar något på Facebook eller någon annan sida. Jag är rätt bra på att skriva långa utläggningar, på ont och gott. Ibland är det massa som gillar och kommenterar det jag skrivit och ibland får man ingen respons alls på ett inlägg man slipat på i två timmar. Så för att de inläggen inte ska drunkna helt i den strida Facebook-floden väljer jag att posta dessa inlägg här.
Detta dök upp på Facebook eftersom allt jag favoritmarkerar på Youtube automatiskt läggs upp på Facebook. Så här gick snacket:
Jag citerar Jimmy Carr från videoklippet:
”It’s not really about anything… There’s no sense in which I’m going: I’m gonna say that, because then people are gonna think different about…” meh. They’ll have a laugh and then ”what’s the next one?”
Vad tycker du?
Postat i:Humor!, video Tagged: afrika, AIDS, extremist, FaceBook, HIV, Humor!, Jimmy Carr, kommentera, muhammed, myggor, respons, skämt - Sep 17, 11
Har besök av min kära Lovisa i helgen, vilket innebär att jag inte kommer vara aktiv här på bloggen förrän måndag kväll. Ha det fantastiskt!
Inaktivitet.
Postat i:Allmänt - Sep 14, 11
Mitt inlägg om Humanisterna och Svenska Kyrkan fick enormt gensvar. Trodde aldrig det skulle generera så mycket trafik till sidan. Det har gjort att många (tunga) kommentarer postats under kort tid.
Jag har som regel att alltid svara på kommentarer jag får eftersom kontakten med läsare är det bästa med att driva en blogg. Tyvärr är det svårt att hitta tid att svara på de kommentarer som kräver längre utläggningar med en heltidsanställning som ungdomsledare och andra projekt jag driver. Vill med det här inlägget bara säga att svar kommer.
Tack för dina kommenterarer! De är oerhört värdefulla. Fortsätt så.
Postat i:Bloggrelaterat Tagged: kommentarer, respons, trafik - Sep 13, 11
Igår kom min skanner. Jag beställde den efter att jag konstaterat att mitt berg med papper vuxit till förbannelse det här året; och ju större det blir, desto jobbigare blir det att hala fram hålslagaren och sätta in allt i mina pärmar.
Problemet började när jag flyttade till Jönköping i våras och gick bibelterminen på SVF. Lärarna där måste lidit av någon slags kopieringsmaskins-fetisch. Vi fick hur mycket papper som helst; hela tiden. Jag hade med mig en tom pärm till skolan för jag antog att det skulle bli en del papper att hålla ordning på. Problemet var bara att jag inte hade någon hålslagare på rummet. Långt in på terminen såg jag att det fanns en hålslagare i kopieringsrummet, men då var min hög så stor att jag varken hade tid eller ork att ta itu med det.
Innan jag flyttade hem igen rensade jag åtminstone min mäktiga hög från papper jag inte ville spara, men när jag kom hem lade jag den bara ovanpå den lilla hög som hade börjat bildas så smått där hemma, vilket gjorde att alla andra papper som komma skulle också hamnade på den högen.
Där är jag nu – fram till igår kväll. Då tog jag det första lilla knippet för att testa skannern. Hittade ett helt fantastiskt program för att sortera PDF-dokument och började skanna.
Och nu till det intressanta; det var helt fruktansvärt tillfredsställande. Jag tyckte det var så himla skönt att skanna in gamla fakturor, kvitton och gamla anteckningar, tagga dem och sedan slänga papperskopian. När pappersbunten var slut var jag tvungen att med våld slå ifrån mig tanken att hämta resten av pappersmassan och sitta och skanna in hela natten tills min kropp gav upp av utmattning.
Jag tror det är bibliotekariegenen som spökar. Farsan är bibliotekarie och den vridningen måste ha överförts till mig genetiskt på något vis. Jag älskar att sortera, organisera, katalogisera och planera. Du som har all din musik i en och samma mapp hade gjort på dig om du fick se filstrukturen i min musikmapp.
Vad var det? Var det skannern som ömt viskade mitt namn?
Jag kommer, CanoScan LiDE 210, jag kommer!
Postat i:Personligt, Teknik Tagged: bibliotekarie, dokument, hålslagare, jönköping, katalogisering, kopieringsmaskin, organisering, papper, scanner, skanner, sortering, SVF - Sep 12, 11
I fredags hade vi första Tonårssamlingen för terminen. Tonår är en kväll för ungdomar som går i årskurs 6-9. Först är det lite fika, häng, bordspingis, en större aktivitet och sedan andakt framåt kvällen.
De två senaste terminerna har vi haft två stadiga deltagare; min lillebror och hans kompis. Hehe. Men i fredags var vi elva pers! Helt otroligt. Det är en scoutpatrull i kyrkan som hakat på nu, vilket ökat deltagarantalet, men inte nog med det – folk börjar ta med sig sina kompisar utanför kyrkan också. DET är kul! Trivs mer och mer i min roll som ungdomsledare.När förfrågan kom från Hans (pastorn) om jag kunde tänka mig bli ungdomsledare slog jag den tanken ifrån mig genast med en smärre chock. ”Hur kan någon se mig som ungdomsledare?” Det var så oerhört främmande.
Sedan dess har tanken grott i mig. Fler och fler har sagt hur kul det hade varit att ha mig som ungdomsledare i församlingen, fått uppmuntran från alla håll och kanter, men det var inte förrän våren 2010 som jag började ta den tanken på allvar. Jag fick ett profetiskt tilltal av en kille under en församlingsutvecklingskonferens (vilket fantastiskt ord). Jag berättar om det i den här videon:
(don’t worry, du kan sluta titta vid 04:15)
Och nu sitter jag här. Jag visste att jag skulle trivas, men att det skulle bli så här bra kunde jag inte tänka mig. Jag märker nämligen att jag utvecklas enormt när jag interagerar med ungdomarna och barnen, upptäcker nya sidor av mig själv som jag inte sett förut, himla sköna sådana. Det är inte förrän nu när jag ser mitt arbete med egna ögon som jag förstår att det här faktiskt var Guds tanke. Det är verkligen vad jag ska hålla på med just nu.
Postat i:Personligt, Uppbyggligt Tagged: andakt, fredag, personlig utveckling, scout, scouterna, termin, tilltal, tonår, ungdomar, ungdomsledare - Sep 10, 11
Tidningen Dagen skriver idag om en debattartikel skriven av Annika Borg, präst i Svenska Kyrkan, och Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna. Den publicerades i DN och är anmärkningsvärd. De båda påstår att Svenska Kyrkan och Humanisterna borde gräva ner stridsyxorna och samarbeta istället. Varför? Jo, för de vill båda verka för ett sekulärt samhälle byggt på humanistiska värden.
Det känns som att det är Sturmark som har skrivit artikeln och sen raggat upp en tillräckligt liberal präst som är villig att skriva under på det han skrev. Artikeln är klart kritisk på Svenska Kyrkan och tar upp flera exempel på präster och representanter för SvK som skrivit korkade saker om humanister. Det påpekas svagt att båda parter sagt och skrivit dumma saker om varandra, men inget exempel från Humanisterna tas upp.
Men det jag reagerar på är hur tusan ett sådant samarbete skulle kunna funka. Jag menar, Humanisterna är en organisation som tycker att religion har en plats i samhället, men ska hållas inom sovrummens väggar. Religion är något privat som du gärna få syssla med hur mycket du vill på din kammare, men håll det för dig själv.
”Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället.” – Från Humanisternas hemsida
Det går så tvärtemot det Jesus predikade. För det första går han själv runt och predikar, gör under, får lärjungar efter sig, samlar stora folkmassor och pratar till dem om Gud och om livet. För det andra säger han så här:
”Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.
Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er” – Matt 5:41-44”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” – Matt 28:19-20
Hur ska man kunna följa det här om man bara håller sin tro för sig själv? Min erfarenhet av min egna personliga relation till Jesus är att han ger en kärlek och trygghet som flödar över, precis som när en kastrull kokar över och spiller vatten på hällen. Jag kan inte hålla det för mig själv, på grund av den kärlekens natur.
I artikeln ställs frågan: ”Så varför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och de som inte gör det?”
Kan det vara så enkelt att tron på en gudomlig existens (som kristen, i det här fallet) har en sådan dramatisk inverkan på ens syn på livet, människor och världen omkring sig att det inte kan hållas för sig själv? Hela den kristna livsåskådningen bygger ju på att vi ska visa kärlek såsom Jesus visade oss kärlek i och med hans död och uppståndelse.
”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. [...] Vi älskar därför att han först älskade oss.” – 1 Joh 4:11;19
Vid första anblick är det en fin tanke de presenterar i artikeln, att samarbeta för att inte inskränka de mänskliga rättigheterna av religiösa skäl, att inte inblanda religion i politik eller utbildning. Det håller jag med om. Men Humanisterna driver en agenda som är oförenlig med Jesus värderingar, vilket borde vara synonymt med Svenska Kyrkans värderingar.
Tyvärr är inte det synonymt och därför är en sådan här debattartikel möjlig.
Besök gärna Per Westbergs blogg som skriver bra om samma artikel.
Postat i:Religion/trossystem, Samhällskritik Tagged: Annika Borg, Christer Sturmark, DN, humanism, humanisterna, Jesus, libralism, präst, religion, svenska kyrkan
