Den Svenska Förskoledrömmen

Vad tillåter vi barnen att göra i förskolan?

Denna fråga kom upp under ett drama seminarie som vi hade i veckan och vi prata runt det en stund. Det som var fokus under samtalet var brottningsleken och detta startade en hel kavalkad av tankar i mitt huvud om varför vi oftast inte tillåter denna typ av lekar och vad det kan ha för konsekvenser senare. Vi har alla läst om det ökande våldet i samhället och hur man idag inte blir förvånad när man läser att det är någon som blivit misshandlad under en helg och att under stora delar av misshandeln så låg offret på marken men gärningsmännen fortsätter misshandeln. Dessa två ämnen möttes och tankarna började härja runt varför det har blivit så här och om detta redan börjar på förskolan.

Det ska nämnas att detta bara är mina tankar och det finns ingen grund för något som kommer nämnas här under. 

Min syn på brottningsleken ser ut som sådan. Alla barn behöver vara fysiska och inte bara gå ut på gården. Jag ser brottningsleken som en lek där man lär sig respekt för den andra. Man får en förståelse för sin egen och andras kroppar och känslor. Hur hårt kan man leka? När ska man sluta? Kan man vara flera? Hur blir det då? Det gör att barnen måste tänka själva och bestämma gemensamma regler om vad som är ok eller inte. Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att göra gemensamma regler för vad som ska gälla på hela förskolan för att utveckla det åt det hållet. Demokrati i förskolan!

 Ser man i läroplanen för förskolan under ‘2.1 Normer och värden (s.8)’ hittar vi “Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar.” Ser vi vidare under ‘2.2 Utveckling och lärande (s.9)’ hittar vi “…utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära”. Bara här har vi två punkter i läroplanen som jag anser att man kan förklara en brottningslek för t.ex. föräldrar. Dra det längre och peka på första stycket i läroplanen under ‘Grundläggande värden (s.4)’:

“Förskolan vilar på demokratins grund. Därför ska dess verksamhet utformas i överrensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom förskolan”

Så om vi kommer tillbaka till den första tanken. Kan det finnas ett samband mellan samhällets syn på våld och förskolans förbjudande av brottningslekar? Det är svårt att svara på men jag anser att det kan vara en av orsakerna. Som jag redan tagit upp så lär sig barnen att respektera den andra under dessa lekar och jag ser den aspekten som den viktigaste. Får man lära sig när man ska sluta och får en förståelse för den andra så kan människovärdet ökas och jag anser att det är ett första steg mot att få ner våldet i samhället. 

Kom gärna med era synpunkter för det här är bara att skrapa på ytan!

“–I vår barngrupp hade vi barn som var från Arjeplog och som hade släkt i Malmö. Tåg-Håkans resa blev ett bra tillfälle att ta fram Sverigekartan och få in geografi, säger Kicki Järudd, barnskötare på Borgens förskola.

Första mejlet från Tåg-Håkan kom den 21 mars. De som jobbade på tåget hade tagit en bild och berättade att han var på väg till Sundsvall.

–Folk som åkte tåg var jätteduktiga på att skriva och skicka mejl. Vi fick rapporter från Kalmar, Linköping, Stockholm, Norrköping, Umeå, Örnsköldsvik och Ånge, berättar Kicki Järudd.

Sedan blev det tyst. Oron steg. Skulle Tåg-Håkan inte komma tillbaka? De ringde till och med till hittegodsavdelningen. Men den 30 maj kom ett mejl ”Jag är på väg hem. Kan ni komma och möta mig på stationen kl 11.49.” Mejlet upptäcktes i sista stund och det blev ingen tid till lunch. Alla barnen ville förstås följa med. Tillsammans med personalen sprang de till tågstationen.

Längst fram hos lokföraren satt Tåg-Håkan. Mest fantastiskt av allt var att han hade 42 brev i sin lilla ryggsäck. På biljetter och små lappar hade människor skrivit vad Håkan varit med om. Han hade varit på dop och 40-årskalas, sovit över i gästrummet hos ett pensionärspar, bott på hotell i Stockholm, hälsat på i en förskola i Varberg och till och med varit utomlands.

”Nu är jag på väg till Köpenhamn från Varberg. Tänkte att det skulle vara spännande att åka utomlands. Ska nog sova över i Danmark och fortsätta min resa i morgon”, stod i ett brev.

– Det är fascinerande att se vad människor har ställt upp och tagit sig tid. Nu har vi en ny barngrupp 3–5 åringar och de vill förstås också sätta Håkan på tåget. Vi funderar om vi ska göra något efter nyår, säger Kicki Järudd.”

Taget från SvD - Skrivet av Anna Asker

___________________________________________

Ville mest dela med mig av denna artikel och visa på att det går att få in geografi i förskolan på ett roligt och intressant sätt. Jag ser många tillfällen att ge barnen en större bild av sin omvärld. Om något barn kommer från ett annat land eller har varit på semester så kan man genom barnens/föräldrarnas historier få in geografi i förskolan. 

Jag är ganska säker på alla förskolor i Sverige har en planerad och pedagogisk inomhusmiljö. Men hur många förskolor har en planerad pedagogisk utomhusmiljö? Utomhusmiljön är minst lina viktig som inomhusmiljön men det ofta lågprioriterad. Jag vill fortfarande säga att alla svenska förskolor har en bra inomhusmiljö och att man har en bra tanke med inomhusmiljön men att så fort man kommer ut så blir det lite som en rast för pedagogerna. Jag säger inte att alla svenska förskolor har en dålig utomhusmiljö men det jag säger att de flesta har en utomhusmiljö som inte alls är genomtänkt eller pedagogisk. Varför har inte den svenska förskolan bättre utomhusmiljöer? Varför har vi tappat lusten att vara ute? Eller är det så att vi tappat lusten av att vara ute för att vi har så dåliga utomhusmiljöer? Det jag ser på de nybyggda förskolorna är att inomhusmiljöerna är noga genomtänkta och bra planerade medan man helt och hållet struntar i utomhusmiljön. Gården är platt och ger inga naturliga hinder för barnen att övervinna. Man förlitar sig helt på att klätterställningar och dit lagda stenar ska göra så att barnen kan öva balans och få en känsla för sin egen kropp. Ett motargument kan ju vara: “Men man kan alltid gå ifrån gården ut i naturen”. Men kan man alltid det och varför ska man göra det? Närmiljön är en trygghet för barnen så varför inte ha en bra utomhusmiljö nära barnen? Hade man haft en bra planerad utomhusmiljö så skulle man kunna göra allt som man kan göra inne. Lika mycket som att man borde kunna göra samma saker inne som man kan ute. Visst funkar det inte att ha en pulkabacke inne men ni förstår min poäng. Vi plockar in mer och mer naturligt material så varför inte plocka ut mer och mer material från förskolan? Skulle det inte vara underbart att kunna stänga ute mitt i vintern? Eller ha ett ställe där man kan läsa en bok för barnen när man är ute? Varför är vi så trångsinta med att ‘inneleksaker’ ska stanna inne medan vi tillåter kottar, pinnar, barr, snäckskal m.m. vara inne?